Jag läste att det var någon som försökte planka in på Gröna Lund genom att simma. Det var nog en desperat situation för många. Och tydligen hade folk ringt och försökt få förboka biljett, men det gick ju inte. Precis, jag hade nog också kunnat se dem bara för att det är Tenacious D.
Som när man ser att någon längst fram ska bli utdragen av vakterna, och alla runt om vill ha platsen men först måste man göra plats så att personen kommer ur publiken. Man ger bara precis så lite plats som de behöver, sen pressar alla framåt igen. Det var sjyst att knuffa in någon annan när det blev en lucka.
Haha, jag märkte att det lät lite väl logiskt att man inte kan det innan man lärt sig det:P Och när man kan det kan man något nytt. Ja, det känns bra både att lära sig något nytt och att bli bättre på något man redan kan. Det är när man blir bättre som man inser att man inte kunde så mycket som man trodde innan.
Ibland har jag försökt förklara, men jag upplever att de som gör fel är de som inte tror att de gör fel. Så de vägrar inse att det är så, om man påpekar det. Jag hade en sådan vän sedan jag var liten, som alltid lyckades vända en diskussion till att hon hade rätt, och då tyckte jag det var frustrerande men förstod inte varför. Nu vet att det var för att hon använde sig av argumentationsfel. Om man struntar i diskussionsreglerna är det lätt att uppleva att man "vunnit" diskussionen.
Man brukar väl säga att ju bättre grund man har att stå på, desto större utsvävningar kan man göra, typ.
Som med den där Google-grejen, Google+ kanske det heter? En del började där men det blev inte så mycket av det, för de flesta stannar kvar på Facebook. Det var kanske för likt. Twitter är ju korta textuppdateringar, Instagram är bilder, vilket skiljer sig från Facebook. Sådant är tråkigt. Då måste man vara medlem på de sidor de vill att man ska följa dem på, vilket man kanske inte alltid vill. Men de vill väl att så många som möjligt ska följa dem, några nya får de väl på att göra så. Det är synd att det ska behöva vara så.
Danska räknesättet är svårt, tycker jag. Eller som tyskans "ett och tjugo", "två och tjugo", det är enkelt men känns omständigt när man är van vid sitt eget sätt. Fast det är mer likt det romerska sättet att räkna, kanske det binära osv. också? Vet inte riktigt hur man tänker där, om det är samma grund som det romerska.
Jag gissar att "sandoitchi" är "smörgås", "teburu" är "te" och "aisukurimu" vet jag inte, får inte ihop det med något svenskt ord:P Ledtråd behövs.
Vilken natt, haha. Det lät inte helt optimalt, men kanske spännande, att sova i en solstol. Man vet aldrig när man vaknar av att man ramlar i marken:P Det är skönt att sova när det är svalt men tror inte jag hade uppskattat att vakna och huttra. Men bättre med friska luften än ett mögligt tält, tänker jag mig.
När man sett ett band så många gånger behöver man inte ens räkna längre. Det är kul att veta om man sett ett band en eller fyra gånger, men över fem så börjar det bli mindre viktigt. Man har sett bandet många gånger, helt enkelt!:)
Det var busigt av Charta 77. Man måste vara på sin vakt så man börjar sjunga på rätt ställe. Det är inte riktigt samma sak men t.ex. i The Kids Aren't Alright är det alltid några som woah:ar en gång för mycket i verserna. Ibland kan man tappa bort vilket refräng man är på, vilket kan vara viktigt om det är en refräng där något ska ändras som i Come Out and Play där de byter plats på "you're talking back to me" och "you're disrespecting me".
Jag blev bjuden på Gringo Bandito som jag misstänkte. De hade förstås köpt ett par flaskor extra till sig själva. Jag smakade på bara såsen, först tänkte jag att det var gott, sen märkte jag att det var starkt. Så jag hade inte på alltför mycket på maten, men det är bra för då kommer den räcka längre. Det första min vän sa var att jag skulle läsa på flaskan, men jag har faktiskt läst det förut på något foto. Han har allt skojat till det lite;)
Kul med nya skivor, billiga också. Jag har förresten satt upp en till list och placerat mina vinyler där. Jag har tagit en bild men måste bara lägga över den till datorn, så den kommer i mitt nästa inlägg. Jag har inte hört 17 Crimes ännu, och så har jag fortfarande inte lyssnat klart på I Hope You Suffer. Får göra det, är ändå lite sugen på att lyssna på AFI nu för det börjar bli höst och de är ett höstband för mig, eftersom det var på hösten jag köpte både Very Proud of Ya, Black Sails och Art of Drowning.